Doin' things that you don't understand

Doin' things that you don't understand

Lillemor har drabbats av Lina Wolffs senaste bok Djävulsgreppet. Det är en av årets största läsupplevelser, skriver hon, där huvudpersonen reser till Florens och fångas in i en destruktiv relation. Hur får man insikt om de manipulativa signalerna?

Alla som inte var alltför unga i slutet av 1980-talet minns nog mordet på tio-åriga Helén i Hörby. Ett mord som länge var olöst och mycket uppmärksammat i både TV, radio och tidningar. Först långt senare, 2004, kunde en misstänkt man knytas till brottet genom DNA-fynd. Under många år trodde alla att det var någon utomstående långt bort ifrån, som hade begått det fruktansvärda dådet, men det visade sig vara en man från trakten. En person som påverkades mycket starkt av händelsen är Lina Wolff, författare till boken Djävulsgreppet, som växte upp i Hörby inte långt från mördarens hem. Dådet och dess påverkan på invånarna i det lilla samhället är en av ingångarna till Wolffs nya roman, dock inte i bemärkelsen att den handlar om mordet på någon ung flicka, som är så vanligt inom viss litteratur. Snarare är den ett försök att förstå de krafter som kan få människor att begå monstruösa eller irrationella handlingar. I Wolffs bok får dessa krafter symboliseras av mycket potenta inre demoner. En annan inspirationskälla är Lina Wolffs eget liv. Djävulsgreppet är inte självbiografisk, om den vore det skulle Wolff definitivt inte ha kunnat skriva den här boken med tanke på hur den slutar, men hon bär på erfarenheter som hon har omgestaltat till stor litteratur. Det var längesedan jag blev så drabbad av en roman. Jag kan utan att överdriva beskriva det som att Wolff höll mig i ett djävulsgrepp under läsningen, samtidigt som jag hade riktigt roligt och romanen blir för mig en av årets största läsupplevelser.  

Djävulsgreppet kan kortfattat beskrivas som den ultimata skildringen av en passionerad relation som snabbt förvandlas till dess motsats, med inslag av självförnekelse, hat, manipulation och våld. Det är dock ingen självhjälpsbok med ett uttalat mål att beskriva hur man tar sig ur en destruktiv relation. Tvärtom – Wolff skildrar snarare att så här kan det gå om du inte ger akt på eventuella varningstecken.  

Huvudpersonen i Djävulsgreppet är en kvinna som reser till Florens, på enkelbiljett. Hon ”kommer från en mycket karg plats” och har lämnat ett jobb som höll på att förstöra henne. I Florens blir hon golvad av värmen och skönheten och en man hon lär känna, och tänker att han

kan vara den som hjälper henne in i detta nya. Från takterrassen sträcker de ockrafärgade tegeltaken ut sig framför dem och Florens från ovan tycks vara andra chakrats stad. Andra chakrat är underlivet och dess färg är orange. Orange, ockra, en av denna stads helt självklara färger. Allt stämmer, tänker hon, allt stämmer, äntligen stämmer allt.

Till en början är det en passionerad relation utan större bekymmer, där det kanske till och med är kvinnan som har ett visst övertag, om inte annat så utifrån sin skönhet. Hon beskriver å andra sidan mannen som en ”harmlös liten tjockis”, någon hon med liv och lust går in för att förändra till det bättre. I takt med att relationen fortskrider ändras maktförhållandena och en svår, inre sjukdom drabbar kvinnan, svartsjukan. Hon börjar erfara en mycket stark rädsla för att förlora mannen, hon minns hur han ”till en början värmde den bottenfrusna jorden inom henne, hur han tinade upp henne, likt en vårsol över en vinterträdgård” (en av bokens få lite sentimentala passager) och denna underbara känsla vill hon till varje pris inte förlora. Hon blir som besatt av att knyta honom hårdare till sig, något mannen utnyttjar till sin fördel, vilket i sin tur förstärker kvinnas upplevelse av underlägsenhet och hon dras ännu djupare ner i ett oroväckande förvirringstillstånd. Hon vet att hon inte längre är sitt riktiga, förnuftiga jag och kämpar emot:

För ett ögonblick ser hon framför sig hur det friska inom henne vinner, hur hon reser sig, tar sin väska och åker till ett hotell. Men i verkligheten sitter hon kvar, tänker att det måste finnas ett sätt. Han måste kunna vara bara hennes. Hon vet inte hur, men något sätt måste det finnas.

Men hur hon än försöker tänka klart och agera rationellt förstärker mannen och hans ”demoner” sin makt och sitt grepp över kvinnan. För egen del skyller hon på köttet, att det är den förbannade lusten, åtrån, som gör henne blind och svag. 

Djävulsgreppet ger inte någon svartvit bild av en destruktiv relation där han är ond och hon är god. Det finns manipulation från bådas håll, åtminstone inledningsvis och kvinnan inser att hon har ett visst ansvar för hur relationen utvecklas. Men, vid en viss tidpunkt kan ansvaret inte längre delas lika. Vid en viss tidpunkt har manipulationen gått så långt att relationen förvandlats till att bestå av en förövare och ett offer, där offret utifrån en helt förvrängd verklighetsbild till och med tar på sig skulden för det som händer.    

Mot alla odds lyckas kvinnan lämna mannen men hamnar då ur askan i elden, vilket Wolff skildrar genom en infernalisk händelseutveckling som handlar om att kvinnan går från en bur med osynliga spjälor till en med synliga. Kanske är det också så att det är först den dagen man lämnar en destruktiv relation som det börjar bli riktigt farligt? Jag avrundar med några ord från ett samtal på årets bokmässa mellan Lina Wolff, den brasilianska författaren Emilio Fraia (som har skrivit novellsamlingen Sevastopol, omskriven här på bloggen i februari 2022) och Hanna Nordenhök under rubriken ”Drömmar och vändpunkter”. Då sa Lina Wolff något i stil med: Djävulsgreppet är inte någon självhjälpsbok om hur man tar sig ur en destruktiv relation med sinnet/livet i behåll, för det går inte. Om man inleder en relation liknande den som jag skildrar i min bok, då ska man lägga benen på ryggen och springa därifrån. På en gång!” Jag vill också nämna Wolffs (ironiska) soundtrack till boken: Stand by your man med Tammy Wynette från 1968. 

Sometimes it’s hard to be a woman 
Giving all your love to just one man 
You’ll have bad times 
And he’ll have good times 
Doin’ things that you don’t understand 

But if you love him you’ll forgive him 
Even though he’s hard to understand 
And if you love him, oh be proud of him 
‘Cause after all he’s just a man 

Till våren Kommer Lina Wolff till Varbergs stadsbibliotek för att berätta om sitt arbete som översättare av spansk litteratur, bland annat har hon gjort en nyöversättning av Gabriel García Márquez Hundra år av ensamhet. Men hon måste nog få berätta om sina egna böcker också, för vilken författare hon är! Djävulsgreppet är ju dessutom nominerad till Augustpriset. Vem vet, kanske Lina Wolff tar hem det?

Lillemor Åkerman


Djävulsgreppet
 
Lina Wolff 
Albert Bonniers Förlag, 2022
Roman, 270 s.

Språk