Gåtan Signe

Gåtan Signe

Inte en vanlig kvinna, anser Mia Rosengren som läst Gunilla Grahn-Hinnfors Sträckande sig uppåt mot ljuset – En biografi om Signe Maria Thiel. Ett fascinerande porträtt av en kvinna med mycket mod, passion och kraft men som inte levde ett enkelt liv.

”Vad kan man veta om en annan människa?” På onsdag i nästa vecka (9 november 2022) kommer Gunilla Grahn-Hinnfors till Träslövsläge bibliotek för att berätta om Signe Thiel och sin biografiska bok med den vackra titeln Sträckande sig uppåt mot ljuset. Titeln är hämtad från ett av alla brev som Signe skrev och efter att ha läst boken känns det som själva essensen av Signes liv. Att sträcka sig bort från dyn. Att gå från fosterhemsplacering, senare 25-årig utblottad änka, till att gifta sig med en av Sveriges rikaste män och få tillhöra den innersta kretsen av konstnärer och kultureliten i Stockholm. Det är kittlande att läsa om den enorma klassresa som gick att göra under denna tid, vid förra sekelskiftet. Om kvinnors kämpande för att ses som fullvärdiga medborgare. I en tid när Stockholm utvecklas och tredubblar sin befolkning under femtio års tid. Och att läsa om försöket att fånga Signes själ, liv och gärningar är spännande. Dock är jag lite besviken efter att ha läst färdigt boken. Signe slinker ur näven likt den halaste ål gång på gång. Även ur sitt eget liv.   

Jag förstår att Gunilla Grahn-Hinnfors lagt ner oändligt mycket tid på gåtan Signe. Det blir mycket spekulationer, eftersom det finns få brev och dokument kvar från hennes liv, och jag tycker om sättet som de skrivs fram på. Mycket försiktigt för det mesta. Jag får utrymme att dra mina egna slutsatser utifrån det Grahn-Hinnfors lyfter fram. Signe har bipolär sjukdom i släkten och det framgår att hon varit deprimerad i perioder och i behov att åka på stärkande utlandsresor för sina klena nervers skull. Detta i sig är inget spektakulärt utan vanligt förekommande bland societetsdamer. Hon gifter sig ung med Frithiof Hansen och förlorar både honom i hjärtmuskelinflammation och sin fyraårige son i blindtarmsinflammation inom ett års tid. Träffar därefter Ernest som är gift och de blir ett par i lönndom under tiden som frun väntar deras femte barn. Signe åker ner till Axel Munthe i Rom, gissningsvis för att göra abort under den här tiden. Det är intressant att läsa om men nog inget enkelt liv hon lever. Men ett liv i passion. Med ett otroligt driv.  

Det är Signe som är skicklig på att bygga relationer och som drar i trådarna för att skapa fester och andra sammanhang dit dåtidens kändisar fick komma. Och hon som har öga för det estetiska och som får Ernest att intressera sig för och köpa konst. Många verk av samma konstnär. De blev ett slags mecenater för de konstnärer som de hade goda vänskapsband med. Kanske djupare band också. Jag får likt författaren gissa mig till vad som händer bakom kulisserna. Det insinueras en del. Vad som däremot är klart är att de många inköpen har gjort Thielska galleriet där deras tavlor finns samlade än idag till en av Sveriges finaste konstsamlingar.  

Vidare tycker jag att boken väldigt mycket handlar om hur Signes och Ernest äktenskap böljar fram och tillbaka under de arton år de fick tillsammans. Hur de går från vanvettig passion till att leva isär, blir störtförälskade i varandra igen, till att ses ibland och ha andra passioner i sina liv. De hann väldigt mycket. Och jag blir förvånad när jag läser att Signe dör endast 46 år gammal. Och det är en sorglig smått oförståelig död. En morfinöverdos. Kanske inte avsedd. Men en tvååring och en sexåring förlorar sin mor och får komma och bo hos Ernest som eventuellt inte är far till något av barnen. Det är en oerhört sorglig historia. Jag får samma känsla som jag fick efter att ha läst Josas bok om Josefin Nilsson. Att vissa människor är lite mer än andra. Både Signe och Josefin hade nog förmågan att påverka och beröra människor på ett sätt som få gör. Och bådas liv gick till spillo alldeles för tidigt.   

Jag är glad att jag fått stifta bekantskap med detta härliga, på samma gång betänksamma som ljuvliga yrväder till kvinna. Hon skapade mycket ståhej under sitt liv. Det är svårt att inte fascineras av såväl hennes som Ernest liv. Och på frågan om varför hon fortfarande väcker så starka känslor hos oss skriver Gunilla: 

Jag tror att det handlar om en rädsla för kaos, för det verkligt omstörtande dionysiska. Hon får en man att lämna allt han dittills byggt upp, sin familj och sin karriär. Hon är en joker, en person som kan röra sig mellan världar och över, åtminstone, vissa gränser. Hon verkar genom passion och den är till sin natur transformativ men också övergående. Hon brinner, falnar och slocknar helt. Men kraften i det hon väcker är både lockande och skrämmande. Och kanske även insikten att Ernest inte förmår ta språnget utanför ramen på egen hand.  

Så vad vi vet är att Signe Maria Thiel inte var en helt vanlig kvinna.  

Mia Rosengren  


Sträckande sig uppåt mot ljuset – En biografi om Signe Maria Thiel
 
Gunilla Grahn-Hinnfors
Norstedts, 2021
Biografi, 220 s.

Språk