Regn och tristess i lysande form

Regn och tristess i lysande form

Marianne Castellano har läst Sarah Moss senaste roman Sommarregn och imponeras av ett väl avvägt språk. Klaustrofobisk stämning, fördomar och tankar kring livets mening kontrasterar den skotska naturen.

Det är sommarens längsta dag i en isolerad stugby i det skotska höglandet. Här befinner sig folk på semester från hela landet. Under en dags tid träffar vi tolv människor i olika stadier i livet. Regnet öser ner och gästerna har inte mycket annat att göra än att fundera över livet och betrakta grannarna. Men de umgås inte med varandra. Vill man ha internetanslutning får man ta sig till puben som ligger en bra bit bort, för i stugbyn finns inget wifi. Ju längre fram på dagen vi kommer, desto mer ökar frustrationen hos sommargästerna. Från första sidan infinner sig känslan av att något hemskt kommer att hända; men vad?

Sarah Moss föddes 1975 i Glasgow, växte upp i Manchester och är numera bosatt i Dublin. Hon har skrivit åtta romaner och nominerats till flera litterära priser. Sommarregn, utgiven hösten 2022, är den andra romanen av Sarah Moss som givits ut på svenska. Den första som blev översatt är Offermur (2021).

Boken är uppbyggd så att vi i varje kapitel får ta del av en persons tankar och personlighet. Här finns olyckliga tonåringar, frustrerade mödrar, sexuella drömmar, rädsla för demens och allt vad livet innebär. I stugområdet finns också en familj, mor och dotter, som inte verkar passa in. De har sitt ursprung i Östeuropa och kallas omväxlande för polackerna, rumänerna, och bulgarerna. Mamman klär sig annorlunda, spelar hög musik och verkar ha fest varje kväll. Något som de andra gästerna irriterar sig mer och mer på.

Justine, en kvinna i fyrtioårsåldern med man och två barn, vaknar tidigt den här morgonen och funderar över vad hon inte har gjort här i livet, saker som hon skulle vilja göra; resa och lära sig språk står högt på agendan. Det är svårt att hinna med, hon ställer höga krav på sig själv. Justine skall vara en bra mamma, sköta hemmet exemplariskt, hålla sin kropp i trim och vara en villig älskarinna åt sin man. För att dämpa ångesten ger hon sig ut för att springa redan klockan fem på morgonen. Något hon gör oavsett väder.

Snabbare, snabbare. Vinden lyfter dimman och lämnar plats åt henne mellan den steniga stigen och den låga himlen. Andrum, ta det lugnt nu. Hon kan känna musklerna i mellangärdet svara, magen och ryggen hålla henne upprätt, medan hon låter lår och vader och de förbisedda musklerna och senorna i vrister och fötter sträcka sig och hålla ut, lyfta och landa. Hon skulle kunna hålla på i evighet, lättare än att vända tillbaka, men hon måste vända, måste laga frukost och se till att killarna borstar tänderna och forma dagarna åt dem, men inte än, några minuter till, bara upp till den punkt där stigen jämnar ut sig …

Framsidan ser ljus och vacker ut, men skenet bedrar. I sin isolering funderar de flesta, oavsett ålder, på meningen med livet. Det känns som en av de där dagarna under pandemin. Ett pensionerat par är på en dagsutflykt. Mannen kör fort medan tankarna far igenom huvudet.

Han växlar upp, undrar vilken färdighet som blir den sista att lämna honom, kommer hjärnvindlingarna att glömma sina egna riktlinjer innan han tappar orienteringen, kommer den stad som varit hans hem hela livet att börja snurra och förlora konturerna medan han ännu har kvar hela den där memoreringstekniken från läkarstudierna. Kommer han att minnas sin mors sen länge begravda ansikte då han inte längre minns namnet på premiärministern?

Klimatförändringar, rasism, Brexit och EU är också en del av gästernas tankar vi får ta del av. En man funderar över hur engelsmännen kunde vara så dumma att de inte såg EU-flaggan vaja över alla nya vägar, sjukhus och alla förbättrade järnvägslinjer under de senaste trettio åren.

När jag började läsa Sommarregn kände jag mig otålig. Vart skulle det bära hän? När jag slutade fundera över historien och dess slut blev jag helt absorberad: av språket, personerna, naturen och den klaustrofobiska stämningen. Jag ser en flicka titta ut genom ett regnblött fönster, en ung man som nöjt spenderar dagen i sängen med sin flickvän, en bebis som inte vill sova, en kille som är ute med sin kajak samtidigt som han drömmer om att surfa i Australien. Men något ligger i luften, gästerna blir mer och mer irriterade över den höga musiken som dunkar ut ur en av stugorna. Sjön ligger där mörk och olycksbådande, och är det inte någon som rör sig där bland träden? Slutet blir dramatiskt.

Jag var tvungen att läsa om boken för att ta in varje ord och först då tror jag också att jag förstod vad som verkligen hände den där kvällen. På 200 sidor lyckas Sarah Moss förmedla känslor, tankar och spänning på ett ypperligt sätt.

Marianne Castellano


Sommarregn
Sarah Moss
Översättning: Rose-Marie Nielsen
Bokförlaget Atlas, 2022
Roman, 203 s
.

Språk