Som alla läsare vet läser vi av olika anledningar – som njutningsmedel, för att koppla av, för att förstå oss själva eller andra, för att möta världen utanför vår egen lilla ankdamm. Carl-Göran Ekerwald skriver i boken Läsa innantill och bli en annan att till skönlitteraturens nyttigheter hör: 

att distrahera läsaren från egna bekymmer och lätta humöret, lämna ett jämförelsematerial för levnadssätt och tänkesätt och förena läsaren med ett mänskligt kollektiv, tydliggöra begrepp vi använder i vårt tänkande, visa fram någonting ovanligt i tillvaron, nämligen det som är vackert i både form och innehåll. Vackert – väcker oss, får oss att vakna upp.

Även om kanske inte alla vill förknippa ordet nyttighet med läsning av skönlitteratur fångar Ekerwald på ett fint sätt in vad det är som gör att många söker sig till romaner, noveller och poesi. I den här texten vill jag ta fasta på den roll skönlitteraturen kan spela när det gäller identifikation, vare sig det gäller läsarens möjligheter att förstå sig själv eller att texten leder till ökad förståelse för andras sätt att leva, tänka, känna. 

Jag har i sommar läst tre romaner som skildrar transpersoners liv och började fundera över hur vanligt detta tema är inom skönlitteraturen. Inte alls vanligt visade det sig, i alla fall om man ser till skönlitteratur på svenska. Det dröjde en bit in på 2000-talet innan det i Libris, de svenska bibliotekens samkatalog, dök upp titlar med ämnesordet “transpersoner” och då huvudsakligen för böcker som riktar sig till barn och unga. Runt 2017 dyker det upp en eller annan roman och även någon tecknad serie, men transpersoner och deras vardag lyser med sin frånvaro inom svensk skönlitteratur som riktar sig till vuxna. När det gäller heterosexuella kvinnors vånda inför eller längtan efter barn finns det en lång rad böcker. Likaså handlar många romaner om lyckan eller ledan med att bli mamma. När det gäller en transkvinnas längtan efter barn finns det, så vitt jag har kunnat se, bara en enda roman på svenska, Detransition, baby av den amerikanske författaren Torrey Peters, som själv transitionerade för ett tiotal år sedan och idag lever som kvinna. 

Detransition, baby handlar om tre personer i 30-årsåldern som bor i Brooklyn. Det är Reese, transkvinna, hennes tidigare partner Amy, numera Ames efter att han har detransitionerat tillbaka till att vara man, då han hade svårt att finna sig till rätta som transkvinna, och hans partner Katrina. Katrina upptäcker att hon är gravid och att det är Ames som är far till barnet. För honom blir det en chock, han trodde sig vara steril efter en hormonell behandling i samband med transitioneringen några år tidigare. I viss mån ser sig Ames fortfarande som kvinna och tvivlar på att han ska kunna ta en maskulin papparoll. Ames återupptar kontakten med Reese, som gärna vill ha barn och föreslår att han, Reese och Katrina ska bilda en familj och uppfostra barnet tillsammans.  

Detransition, baby skulle kunna ses som en roman inom genren feelgood, med både mörker och ljus, där en av huvudpersonerna råkar vara transkvinna och en annan person en man som har varit kvinna, men detransitionerat. En roman om identitet, längtan, vänskap, föräldraskap, kärlek, sex, relationer, svek – allt det där som hör livet till. Peters har i flera intervjuer sagt att hon inte skrev boken som ett inlägg i transdebatten, utan bara ville skriva en bok som var kul för hennes vänner att läsa och relevant för deras liv. Men romanen är mycket mer än så och blir på något sätt två böcker. En relationsroman att roas och oroas av, men i lika hög grad en berättelse om vad det innebär att leva som trans. Om den ibland mycket svåra vägen dit, om den utsatthet många transpersoner lever under och om ett ofta intolerant och begränsande samhälle, det vill säga en berättelse som i bästa fall kan leda till ökad förståelse hos oss andra. Eller som Ekerwald skriver – får oss att vakna upp! Peters roman har, inte helt överraskande, blivit en het potatis i transdebatten, inte minst i samband med att boken nominerades för the Women’s prize for fiction då Peters uppmanades att bevisa att hon faktiskt var kvinna juridiskt. 

De andra två romaner som jag har läst i sommar är Vivek Ojis död av Akwaeke Emezi och Nattdjur av Camila Sosa Villada, två böcker som är betydligt mörkare än Peters bok, även om det också här finns plats för kärlek, passion och vänskap. Emezis bok utspelar sig i Nigeria och inleds med att den unge Vivek Ojis döda kropp hittas utanför hemmet. Genom olika vänners berättelser lär läsaren känna Vivek, om hur han försöker finna sig en plats i ett intolerant samhälle och där få lov att visa sig som den kvinna han känner sig som. Bit för bit avslöjas omständigheterna som till slut leder fram till hans tragiska död. Emezi identifierar sig själv som ickebinär, dvs varken man eller kvinna, och har avsagt sig att bli nominerad till Women’s prize for fiction, utifrån det faktum att personer som nomineras juridiskt måste definieras som kvinna.  

Camila Sosa Villada är en av translitteraturens stora röster och har under senare år varit omtalad i hemlandet Argentina och översatts till flera språk. Den autofiktiva romanen Nattdjur skildrar den unge pojken Cristians förvandling till Camila. Som tonåring lämnar Camila den argentinska landsbygden och beger sig till Córdoba för att studera. Hon söker sig till parken Sarmiento där hon träffar en flock transpersoner, ledd av matriarken Tía Encarna. De bildar tillsammans en egen liten familj i hennes rosa hus. Prostitution och våld är bärande element i denna mycket mörka berättelse, men här finns även vänskap och kärlek.  

Jag är övertygad om att vi framöver kommer att få se alltmer skönlitteratur som skildrar transpersoner och deras liv. Kanske når vi en dag så långt att denna typ av böcker blir en självklar del av vår litterära skatt. 

Lillemor Åkerman

Detransition, baby 
Torrey Peters 
Översättning: Julia Gillberg 
Albert Bonniers förlag, 2022 
Roman, 350 s. 

Nattdjur  
Camila Sosa Villada 
Översättning: Camilla Rutström 
Prosak förlag, 2021 
Roman, 243 s. 

Vivek Ojis död  
Akwaeke Emezi 
Översättning: Helena Hansson 
Bokförlaget Tranan, 2022
Roman, 288 s. 

Läsa innantill och bli en annan: om skönlitteraturens nyttighet 
Carl-Göran Ekerwald 
Karneval förlag, 2006 
Sakprosa, 251 s.