Stackars Emily

Stackars Emily

Rebecka Horn har läst Emily forever av Maria Navarro Skaranger, som trots få sidor rymmer tankar om allt från föräldraskap till hur svårt det kan vara att bryta sig loss från både plats och klass. Rebecka finner berättelsen om den unga Emily på samma gång störande och berörande.

Emily, lika grå, och våt, som betongkomplexen uppe på Romsås, hur ska hon klara av att ta hand om ett barn? Kan hon hålla en unge, kommer det naturligt för henne, eller blir hon alldeles stel?

Emily är bara 19 år och gravid. Pappan till barnet, hennes pojkvän Pablo, stängde in sig i sovrummet och gick sedan ut för att ”fixa en grej” men har sedan dess inte kommit tillbaka. Emily jobbar på som vanligt även om det börjar bli tungt med den stora magen men chefen ser efter henne så gott han kan. Likaså hennes granne, som trots att han bara mött henne ett fåtal gånger i trapphuset, hyser bra mycket starkare känslor för henne än vad hon gör för honom. Och så mamma, som var i nästan exakt samma position själv när hon väntade Emily och lämnades ensam. Den enda hon har och som flyttar in i Emilys lägenhet för att kunna vara nära. 

Det här är en berättelse om Emily men där berättelsen delas med människorna runt omkring henne. Berättelsen flyter fram och rör sig mellan personerna och byter perspektiv utan att man riktigt märker det. En persons tankar kan inleda en mening och en annan avslutar den. Samtidigt som berättargreppet ger läsaren en helhetsbild lägger den också en viss distans till Emily som ändå är bokens centrala punkt. Det är lite svårt att verkligen få grepp om henne när man hela tiden flyter en bit ovanför.  

Vem är Emily egentligen och vad vill och drömmer hon om? Det är som att hon bara vallas omkring av människorna runt henne och man endast får se några få glimtar av Emily själv.  

Trots första kapitlets namn, Stackars Emily, inser man snabbt att det är inte bara Emily det är synd om. Alla människorna omkring henne bär på ensamhet och känns på olika sätt övergivna men det är lättare att tycka synd om Emily än att se sig själv.  

Nu sover han snart, bara några tankar till. Grannen undrar om han har ett problem, och det har han ju. Ibland känner han sig som en tom colaflaska som det bara är några droppar vatten i och som man sparkar över asfalten. Är han verkligen förtjust i henne, eller är han bara ute efter någon form av mänsklig kontakt? Vet inte?  

Efter att ha läst Emily forever ett par gånger och tänkt på den i veckor så inser jag vad det är som stör mig, jag vet egentligen ingenting om någon. Det är så flytande att jag inte riktigt vet vem som har tänkt eller gjort vad. Och ändå borrar sig boken in i tankarna och ligger där och pockar på uppmärksamhet. Vem är det egentligen mest synd om? Vad kommer hända med Pablo, grannen och Emily? Boken har också ett grepp som jag tycker funkar trots att det kan verka rörigt – jag har ju faktiskt läst boken flera gånger, tänkt på den i veckor och känt ett behov av att prata om den med flera personer.  

Det här är inte norska Maria Navarro Skarangers första bok men det är den första som blivit översatt till svenska. Tidigare har hon bland annat skrivit Alle utlendinger har lukka gardiner som även filmatiserats och hon har även fått flera fina nomineringar och priser.  

Emily forever är inte bara en bok om en ung kvinna, nästan ett barn, som får ett ansvar hon kanske inte är riktigt redo för, utan också en bok om klass och hur svårt det fortfarande är för en människa att bryta sig ut från den plats hen kommer från.


Emily Forever 
Maria Navarro Skaranger 
Översättning Ninni Holmqvist 
Weyler förlag, 2022 
Roman, 193 s.

Språk